Borreliadiagnostik

 

       Undersökningar vid misstanke på Lyme borrelios (LB)

                                   S-BorrC6 IgG1-Ab

Den tidigaste manifestationen av borreliainfektion, Erythema migrans (EM), behöver i de flesta fall inte ytterligare verifieras med objektiva undersökningar. Ifall sådan önskas är PCR av hudbiopsi det adekvata provet.

Vid misstanke på senare dvs. disseminerade infektionsmanifestationer är serologin den viktigaste undersökningen för riskstratifiering, kompletterad med aktivitetsmarkörer i fall av misstänkt neuroborrelios (NB) eller PCR från hudbiopsi eller ledvätska vid misstanke på akrodermatit (ACA) eller borreliaartrit (LA).

Serologiska undersökningar - riskstratifiering

Tolkningen av de serologiska fynden baserar sig på epidemiologiska och kliniska uppgifter samt på resultat av eventuella undersökningar av differentialdiagnostisk betydelse.

Antikroppsscreening i serum utförs med S-BorrC6 IgG1-Ab ELISA, som mäter specifika antikroppar av IgG1-typ riktade mot rekombinant borrelia C6-peptid. Nivån anges numeriskt med AU (Arbitrary Units). Negativt värde <2,10, positivt ≥2,10.

Diagnostiska parametrar för positivt test ≥2,10 AU, sensitivitet 100 %, specificitet 68 % för LB, positiv sannolikhetskvot (LR+) 3,1 och negativ sannolikhetskvot (LR-) = 0,000 – 0,004. Den låga specificiteten beror på positiv bakgrundsserologi.

 

Negativa resultat utesluter en disseminerad borreliainfektion (LB) som givit symtom tydande på aktiv infektion under mer än 2 – 4 veckor. Vid kortare symtomduration rekommenderas nytt prov för serologisk parallellanalys. Vid negativa resultat kan diagnostik av sjukdomsorsak riktas mot annat än borreliainfektion.

Positiva resultat diagnosticerar inte LB. Största delen av positiva serologiska resultat beror på bakgrundsseropositivitet i populationen. Denna uppskattas till 30 - 40 % generellt i områden där fästingar finns och borreliainfektioner är kända. I patientmaterial med misstanke på LB är andelen seropositiva 50 – 60 %. Prevalensen för disseminerad LB även i kända endemiska områden är låg (<20 %), detta medför låg LR+ (<10) som inte har diagnostisk styrka, men indikerar att fortsatt utredning med tanke på aktiv borreliainfektion samt differentialdiagnostik hos alla patienter med kliniska symtom bör utföras. Vid misstanke på aktiv disseminerad borrelios kan upprepat prov efter 2 – 4 veckor vara indicerat. En stegring av utgångsvärdet överstigande 99% av konfidensintervallet för förväntad variation talar för aktivitet. Denna beräkning utförs av laboratoriet. Nivån av positiva antikroppar är inte sjukdomsrelaterad.

IgM antikroppar bestäms inte då deras diagnostiska prestanda vid sena manifestationer av borreliainfektioner är otillräckliga och ett positivt test oftast inte är relaterat till sjukdomsaktivitet.

Ifall den kliniska misstanken kvarstår trots oförändrad antikroppsnivå utförs undersökning med immunoblot eller motsvarande metod. Antikroppar mot borreliaspecifika rekombinanta antigen, p100, VlsE, p58, p39, OspA, OspC och p18, vilka uttrycks vid infektion och härstammande från flera patogena genospecies mäts kvantitativt med en partikelbaserad multiplex immunmetod motsvarande immunoblot. Vid aktiv sjukdom kan då ofta påvisas intensitetsökning för reaktiva antikroppar och/eller tillkomst av nya reaktiva antikroppar.

Vid effektivt behandlad LB kan stegring av antikroppsnivån påvisas under ca. 3 månader. Först 6 månader efter behandling ses sänkning av nivån mer än 50 %, dock endast hos 40 – 60% av patienterna.

Vid misstanke på central neuroborrelios mäts intratekal antikroppsproduktion med partikelbaserad multiplexteknik kvantitativt i likvor och serum samtidigt. Specifikt antikroppsindex kalkyleras med Reibers formel för varje reaktivt antigen särskilt. Detta ger en betydligt högre sensitivitet än tidigare metoder. För snabbare resultat rekommenderar vi att sända analaysresultat för albumin och IgG i serum och likvor med provet.

Aktivitetsmarkör för central neuroborrelios

Kemokin CXCL13 produceras intratekalt i särskilt stor mängd vid central neuroborrelios, neurolues och intratekalt lymfom. Mindre mängder ses vid virösa eller vid andra bakteriella meningiter. CXCL13 mäts i likvor med ELISA och koncentrationen anges i pg/ml.

 

01.04.2020

Prof. Dag Nyman

Laboratorieansvarig

 

Den version av undersökningar vid misstanke på Lyme borrelios som gällde tom 31.03.2020 finns i ett pdf-dokument nedan:

Dokument: