Borreliadiagnostik

Undersökningar vid misstanke på Lyme borrelios

Den tidigaste manifestationen av borreliainfektion, Erythema migrans (EM), behöver i de flesta fall inte ytterligare verifieras med objektiva undersökningar. Ifall sådan önskas är PCR av hudbiopsi det adekvata provet.

Vid misstanke på senare infektionsmanifestationer är serologin den viktigaste undersökningen, kompletterad med aktivitetsmarkörer i fall av misstänkt neuroborrelios.

Serologiska undersökningar

Tolkningen av de serologiska fynden baserar sig på epidemiologiska och kliniska uppgifter samt på resultat av eventuella undersökningar av differentialdiagnostisk betydelse.

  1. Antikroppsscreening i serum utförs med 2 st ELISA test för att erhålla maximal sensitivitet 98 – 100 %, och därmed kan negativa resultat utesluta en borreliainfektion som givit symtom tydande på disseminerad sjukdom under mer än 4 – 6 veckor. Intervallet från fästingbett och eventuellt EM kan vara längre. C6 Lyme ELISA (Immunetics) mäter antikroppar i serum av IgG och IgM-typ riktade mot rekombinant C6-peptid från  borrelians VlsE-protein och nivån anges numeriskt med LI ( Lyme index). I ca 10 % av borreliainfektioner kan denna metod ge negativa resultat. Därför kompletteras undersökningen med recomWell IgG ELISA (Mikrogen) som detekterar antikroppar mot rekombinanta borreliaproteiner p100, VlsE, OspC och p18. Den summerade antikroppsnivån anges i arbiträra enheter, U/ml.  IgM antikroppar bestäms inte då deras diagnostiska prestanda vid sena manifestationer av borreliainfektioner är otillräckliga och ett positivt test inte är relaterat till sjukdomsaktivitet.

Positiv antikroppstest i serum är inte liktydigt med aktiv infektion utan är beroende av det epidemiologiska läget inklusive serologisk bakgrund, samt av den kliniska bilden.

 

  1. En Immunoblot utförs som kompletterande undersökning vid vissa divergerande resultat i screeningtesten eller vid resultat i gråzon. Utförs med recomBead IgG (Mikrogen) under användning av multiplex teknologi (Luminex). Antikroppar mot borreliaspecifika rekombinanta antigen, p100, VlsE, p58, p39, OspA, OspC och p18, vilka uttrycks vid infektion och härstammande från flera patogena genospecies mäts kvantitativt med denna metod.

 

  1. Vid  misstanke på aktiv borrelios kan upprepat prov efter 3 – 6 veckor vara indicerat. Då jämförs antikroppsnivån mot C6-peptiden. En stegring av LI med >30 % av utgångsvärdet talar för aktivitet. Ifall den kliniska misstanken kvarstår trots oförändrat LI utförs  undersökning med recomBead IgG. Vid aktiv sjukdom kan då ofta påvisas intensitetsökning för reaktiva antikroppar samt tillkomst av nya reaktiva antikroppar.

Omvänt kan i särskilda fall en lyckad behandling ofta påvisas med sjunkande LI värde mer än 50% från utgångsvärdet. Dock ses eventuell sänkning först efter 6 månader och endast hos 40 – 60% av patienterna.

 

Intratekala och serologiska undersökningar

Vid misstanke på central neuroborrelios mäts intratekal antikroppsproduktion med recomBead och multiplexteknik i likvor och serum samtidigt och antikroppsindex kalkyleras med  Reibers formel för varje reaktivt antigen särskilt. Detta ger en betydligt högre sensitivitet än tidigare metoder. För snabbare analys rekommenderar vi att sända uppgifter om albumin och IgG i serum och likvor med provet.

 

Aktivitetsmarkör för central neuroborrelios

Kemokin CXCL13  produceras intratekalt i särskilt stor mängd vid central neuroborrelios, neurolues och intratekalt lymfom. Mindre mängder ses vid virösa eller vid andra bakteriella meningiter. CXCL13 mäts i likvor med ELISA och koncentrationen anges i pg/ml samt i ng/g protein varför uppgift om Li-protein behövs.

 

14.03.2011 Kontrollerat 5.3.2017

Prof. Dag Nyman
Laboratorieansvarig