Lyme borrelios

Bakterien Borrelia burgdorferi och sjukdomen Lymeborrelios

Bakterien har fått sitt namn efter sin upptäckare Willy Burgdorfer och sjukdomen efter staden Old Lyme i Connecticut, USA. I Lyme identifierades nämligen sjukdomen1976 för första gången i och med en epidemi av ledinflammation hos barn som hade haft fästingbett.

Borreliainfektionen startar på platsen för fästingbettet, varifrån spiroketerna kan vandra ut i kroppen (disseminera). Infektionen överförs huvudsakligen av fästingens nymfer och vuxna honor, medan larverna har en låg infektiositet. Infektionsgraden hos nymfer varierar kraftigt, 0-50% av dem innehåller borrelia. Infektionsrisken vid fästingstick ökar med tiden som fästingen suger blod och har beräknats till ca 1 infektion på 400 stick. För överföring av borrelia behövs minst 24-48 timmar. Många infektioner är asymtomatiska men ger trots detta en positiv serologi, på Åland ökande med åldern, 10 – 45 % av friska personer. Vi har beräknat att 50-80 % av infektionerna ger upphov till klinisk sjukdom.

Lyme-borrelios är en infektion med många sjukdomsbilder:

  • Erythema migrans (EM, ringformad rodnad) är kardinalsymtomet vid borreliainfektion och förekommer hos minst tre fjärdedelar av dem som infekterats. I regel utvecklas en expanderande, "migrerande", så småningom annulär rodnad. Efter hand tillväxer rodnaden och bleknar centralt. Differentialdiagnostiskt kan det ibland i tidigt skede vara svårt att skilja en vanlig bettreaktion från EM. Hudrodnad som är mindre än 5 cm i diameter är sällan ett EM. Inkubationstiden för EM är vanligen 2-3 veckor. Knappt hälften har lindriga lokalsymtom som klåda och irritation. Ospecifika allmänsymtom som trötthet, migrerande led-muskelvärk, huvudvärk och feber kan förekomma. Mer påtagliga och långdragna allmänsymtom kan tyda på en disseminerad infektion.
     
  • Borrelialymfocytom (BL) är den minst vanliga av borreliamanifestationerna i huden. Den debuterar något senare än EM. Tillståndet är vanligare hos barn än vuxna. Det förekommer hos barn oftast i en örsnibb, och hos vuxna i bröstvårta eller i pungen.
     
  • Acrodermatitis chronica atrophicans (ACA) är den vanligaste kroniska manifestationen. Tidigare obehandlad EM kan ofta spåras ett par år tillbaka i tiden. Börjar i regel acralt och nedre extremiteterna är vanligaste debutstället. Förloppet är långsamt och smygande med blåröd missfärgning och svullnad, vilket ofta misstolkas som cirkulatoriskt betingat. Efter ett mångårigt förlopp kan en uttalad irreversibel hudatrofi utvecklas. Läkningsprocessen är ofta långsam och kan pågå under månader efter avslutad behandling.
     
  • Neuroborrelios uppträder i regel 4-8 veckor efter fästingbettet (variation från två veckor till sex månader förekommer). Många har inte observerat något föregående EM, och på så sätt inte fått behandling under förstadiet. Patienterna utvecklar en hjärnhinneinflammation (subakut meningit), ofta med radikulit med smärtor eller motorisk påverkan. Av de motoriska symtomen är facialispares (ansiktsnervförlamning) den vanligaste manifestationen. Meningitsymtomen är ofta lindriga med lätt till måttlig huvudvärk. Däremot är nackvärk vanlig. Samtidigt förekommer ospecifika symtom såsom trötthet och ibland feber.
     
  • Borreliaartrit, ledinflammation, karaktäriseras av en mono/oligoartrit engagerande i stora leder, speciellt knäleden. Ofta har denna ett förlopp med korta (dagar-veckor), ibland återkommande attacker med kraftig ledutgjutning. I regel ringa smärtsymtom trots kraftig ledsvullnad. Läkningsförloppet är långsamt (månader-år). Trots adekvat antibiotikabehandling fortsätter enstaka patienter att ha recidiverande attacker.
     
  • Hjärtborrelios är en tidig och mycket ovanlig manifestation. Det mest karaktäristiska symtomet, som uppträder under tidig disseminerad sjukdom, är retledningsrubbning, framför allt AV-block som kan kräva en temporär pacemaker.